Ni är alla mycket välkomna till denna samling som aldrig borde ha kommit till stånd.
Vi hörde Max Wulfsson framföra Ravels ”Kaddish”. Kaddish är en speciell bön som sägs av sörjande som nyligen har mist en anhörig eller vän.
Vi människor är utrustade med en perception med vars hjälp vi uppfattar världen omkring oss. Våra receptorer eller sinnesorgan är bl. a ögat, örat.
Våra receptorer är dock inte att jämställa med en kamera eller en bandspelare – som objektivt registrera vad som händer. Vi kommer alltid att uppfatta vår omgivning utifrån vem vi är, vad vi varit med om. Vi upplever aldrig en objektiv verklighet - vi upplever alltid världen utifrån vår subjektiva uppfattning av densamma. Det är som om vi alla hade optiska glasögon på oss – som vi inte alltid är medvetna om. Psykologer kallar detta fenomen selektiv perception.
Vad har detta med denna samling att göra?
Svaret är att upplevelsen av vad som varit på gång en längre tid har bedömts olika av oss som är direkt berörda och människor i allmänhet. Att massmedias och samhällets representanter tyvärr har haft – något som kanske kan beskrivas som en blind fläck - när det gällt att uppfatta situationen där antisemitsism utvecklats i vår närhet.
En del av oss som finns i synagogan ikväll, är chockade över dödsskjutningarna i Köpenhamn för en vecka sedan. Andra av oss lika sorgsna – jag kanske ännu sorgsnare över händelserna – men inte lika chockade. Vi har sett det komma.
Vi har tagit del av attacker mot det fria demokratiska samhället i allmänhet och mot judar i synnerhet under lång tid. Vi minns hur en bilbomb dödade 85 personer och skadade över 300 vid ett judiskt center i Buenos Aires. Vi minns attacken mot en judisk skola i Toulouse, attacken mot judiska museet i Bryssel samt mängder av liknande attacker på olika håll nu senast i Paris och Köpenhamn.
Vi förundrades över att det tog massmedia mer än ett dygn innan man insåg att attacken i Paris var ett antisemitiskt angrepp, förutom ett angrepp på vårt demokratiska system genom att attackera tidningen Charlie Hebdo. Ett angrepp på judar för att de är judar. Inte för vilka åsikter vi har, inte för vilken politisk inställning vi har utan bara för att vi är judar.
I tisdags fick vi ett nytt exempel på aningslösheten eller selektiva perceptionen när en erfaren journalist på Sverige Radio frågar Israels ambassadör.
”Do the Jews themselves have any responsibility in the growing anti-Semitism that we see now”?
Frågan är lika upprörande som att frågan en kvinna som blivit våldtagen om hon inte har skuld i våldtäkten. Det är att skuldbelägga offret istället för gärningsmannen. Ambassadören vägrade svara på frågan. Och det tog inte lång tid innan Sveriges Radio bad om ursäkt – villkorslöst.
Den s.k. demokratiparagrafen förpliktigar alla medarbetare på både Sveriges Radio och TV att ta ställning för det demokratiska statskickets grundidéer.
Om det görs ett uttalande i ett TV- eller radioprogram som bryter mot demokratiska värden och principer skall programledaren ingripa och markera mot uttalandet.
Opartiskhet skall alltså inte gälla om något i det utsända programmet går över den demokratiska principgränsen.
Tyvärr har vi upplevt otaliga gånger att så inte sker när det gäller frågor där judar eller judiska intressen är i fokus. Sannolikt beror det på journalistens selektiva perception och okunnighet.
Förhoppningsvis har den senaste månadens angrepp på oss judar i Paris o Köpenhamn öppnat ögonen på massmedia och på många vanliga medborgare. Förhoppningsvis finns det en bättre kunskap och vaksamhet för att antisemitism uppträder i olika former i olika tidsperioder. Den kan vara religiöst eller politiskt betingad – men den är lika fullt ett angrepp på judar för att de är judar.
Någon bland er kan ju tänka – men det var ju en ensam gärningsman som mördade Dan Uzam. Förvisso, men var vad bakgrunden?
Någon klok person har sagt att det räcker om de många goda människor tiger still för att de betydligt färre onda skall segra. När vi inte individuellt reagerar när vi hör antisemitiska eller andra nedsättande och kränkande tillmäle mot personer som har en annan religion, hudfärg eller sexuell läggning flyr vi vårt ansvar. Vi tar inte vårt moraliska ansvar.
I Dantes Inferno finns en passage som jag påminns om då och då.
Han skiver ”The hottest places in hell are reserved for those – who in a time of moral crises remain neutral.”
Det är vi – judar och icke judar- som kollektivt men inte minst individuellt måste agera för att dessa mörka krafter skall stoppas. Vi gör det vid fikabordet på jobbet, vid sociala sammankomster där vi medverkar och vid samtal med våra barn och barnbarn.
Vi har samlats här för att – i första hand - minnas vår broder Dan Uzam som mördades för att han var jude. Våra tankar går också till filmaren Finn Nöörgård och de danska poliser som skadats.
Programmet ikväll ser ut på följande sätt. Nu skall en av våra frivilliga vakter vid JF säga några ord. Sedan kommer kommunstyrelsens ordförande Annelie Hultén att tala. Därefter talar Danmarks konsul i Göteborg Magnus Törnbrink. Därefter tar vår rabbin Hillel över. Jag kommer om ca 1 timma att avsluta vår samling.
