På läktaren sitter alltid de bästa spelarna

Det finns oerhörda mängder litteratur som handlar om ledarskap. Detta är i sig inte konstigt. Vi sysslar ju alla med ledarskap på ett eller annat sätt. När vi guidar våra barn på livets resa. När vi vill få en kompis att se saker på vårt sätt. När vi försöker påverka någon utövar vi ledarskap.

En erfarenhet som många som drivit förändringar i företag och organisationer delar beskrevs redan 1469 av den italienska filosofen Machiavelli.

”Det finns ingenting så svårt att ta itu med, ingenting så vådligt att leda, ingenting så osäkert i framgång, som att söka införa en ny tingens ordning. Den som förändrar får nämligen som motståndare alla dem som lyckats väl i de gamla spåren och endast ljumma försvarare i dem som kan tänkas fungera i de nya.”

Vi har alla under de senaste årtiondena hört och läst mycket om att vi lever i en tid av ständiga förändringar. Kanske kraftigare än någon generation tidigare. Detta måste avspeglas i hur vi styr och leder församlingen. De som, liksom jag och de allra flesta föreståndare, hunnit upp i mogen medelålder (låter trevligare än pensionärsåldern) har vuxit upp med en församling som såg väldigt annorlunda ut vad gäller religiositet, synagogbesök, val av äktenskapspartners, familjemönster, lojalitet mot församlingen m m.

Rubriken på denna ledare anspelar på ett uttryck från idrottens värld. På läktarna kommenteras spelet som pågår på plan. De som placerat sig på åskådarplats deltar inte i matchen, men de har ofta – enligt sig själva – många goda råd – att delge spelare, tränare och vem som helst som orkar lyssna.

Vad har ovan med vår församling att göra?

I november skall vi välja ett nytt fullmäktige. Församlingens överlevnad och utveckling är helt beroende av engagerade och motiverade medlemmar. Under de senaste valen har de visat sig att det finns många som föreslås till fullmäktige, men tyvärr tackar åtskilliga kandidater nej till att kandidera. Detta är djupt olyckligt. Vi måste få in fullmäktigemedlemmar som befinner sig i åldersintervallet från ca 30 – 50 år och som gärna har barn i rellen samt i våra skolor.

Jag gläds åt att medlemmar i vår församling reagerar, skriver på namnlistor och för fram en åsikt. Det visar att man bryr sig. Det är ett sätt att manifestera en uppfattning. Därmed inte sagt att jag alltid håller med – men det viktiga är att det finns folk som bryr sig. Om man bara tittar på den omsättning som vår verksamhet har kan de kanske liknas vid vilket småföretag som helst. Men om man tittar på den mångfald aktiviteter vår verksamhet innefattar framträder en annan bild. Vi är engagerade i flera skolor, idrottsförening, religiös verksamhet, kulturutbud, ungdoms och föreningsverksamhet, informationsarbete samt social hjälpverksamhet för att bara nämna några områden där vi är aktiva.

Det vore fantastiskt om du som läser denna ledare tar ett snack med dina kompisar, ditt sociala umgänge eller bara med andra församlingsmedlemmar. Fundera på om det inte är dags att någon eller några i ditt gäng ställer upp och bidrar genom att kandidera.

Med den drucknes envishet har jag fört fram dessa tankar tidigare. Jag kan mycket väl tänka mig att göra det igen. Det är ett tecken på svaghet när medelåldern bland föreståndarna är en bra bit över 65. När fullmäktige också består av alltför många personer som är ”övermogna”.

Ingen skugga skall falla på de som engagerar sig – men vi måste ömsa skinn.