torsdag 1 september 2016

Vår överlevnad som judisk församling i Göteborg - 3 utmaningar

Välkommen tillbaka till din församling. Jag hoppas din sommar har erbjudit möjlighet till ledighet, samvaro med familj och vänner samt tid att reflektera över livets utmaningar och glädjeämnen. Förhoppningsvis kommer du att finna många program som vi erbjuder under hösten och vintern stimulerande och meningsfulla.

Efter att ha varit aktiv i Judiska Församlingen i väldigt många år, de senaste 7 som ordförande, skall jag nedan försöka lista några av de utmaningar som jag anser måste hanteras för att skapa bra förutsättningar för en framtid för vår församling.

1. Vi är idag en judisk församling med något över 1 000 medlemmar. Vi var fler tidigare:
  • Några lämnar för att de flyttar från Göteborg, några för att de är missnöjda, några avlider, flera för att de anser medlemsavgiften för hög. Många har vi i ledningen de senaste åren uteslutit då de under en rad år vägrat att betala sin avgift. 
  • Många av våra medlemmar lever i relationer med någon som har en icke-judisk bakgrund. En trolig effekt av detta är att behovet att visa solidaritet med vår församling är lägre än om man vuxit upp i församlingen.
  • Dagens unga familjer består ofta av dubbelarbetande föräldrar. Den tid som återstår när jobben, barnen, släkten, kompisarna fått sin beskärda del av uppmärksamhet är liten. I konkurres med många andra spännande och utvecklande aktiviteter blir JF lätt förlorare.
  • Trots att vi idag har en betydligt bättre process än tidigare för att få våra medlemmar att betala sina avgifter och trots stora kostnadsbesparingar genom att vi minskat våra administrationskostnader kämpar vi med att få vår budget i balans. Våra medlemmar har vant sig vid att JF erbjuder alternativa gudstjänster beroende på var och ens religiösa hemvist. Att vi kan erbjuda ett rikt utbud av sociala, och kulturella aktiviteter, liksom utbildning och stöd för de som behöver detta. 
När kostnaderna inte kan fördelas på många medlemmar kommer utbudet av vår service att minska på sikt. Vår systerförsamling i Malmö är ett varnande exempel. De har halverats på de senaste 10 – 12 åren.

Vi måste bli mer attraktiva för de som bor i vårt upptagningsområde. Vi måste bli fler medlemmar.



2. Vi har en ledningsstruktur som inte främjar effektivitet. Vår uppbyggnad med 6 styrelser i ett fullmäktige och en föreståndargrupp som mest består av representanter från dessa styrelser är demokratisk. Vilket är bra, men jag anser inte att det är effektivt.

Vi måste organisera oss på ett sådant sätt att vi skapar förutsättningar för en effektiv, kompetent och beslutskraftig ledning.
  • Det finns några kompetenser som jag anser vara nödvändiga i ledningen.
    • Någon som hanterar våra utåtriktade relationer mot – massmedia, kommun, regering och departement
    • Någon som ansvarar för vår operativa verksamhet - en kompetent och administrativt erfaren person 
    • Någon som ansvarar för medlemsnytta, relation med fullmäktige, de många olika föreningarna och blir någon form av ”inrikesminister”.
    • Någon som ansvarar för vår ekonomi och agerar i en controller roll 
Vi måste bli effektivare och bättre på att implementera de åtgärder som vi diskuterar och beslutar om.

3. Under många år har vi kunnat konstatera att de allra flesta av oss har ett mycket begränsat behov av att regelbundet besöka gudstjänster. Detta är inte unikt för vår församling. Samma fenomen upplever judiska församlingar på väldigt många håll i världen. Men, är man en liten församling blir detta snabbt en ödesfråga. För några år sedan bilade min hustru och jag runt på Sydön på Nya Zeeland. En fredag em. anlände vi till Churchtown. Den största staden på ön med ca 400 000 innevånare. Vi frågade runt om det fanns en synagoga och vi hittade så småningom vad vi sökte. Vi var 8 – 12 personer som hade samlats på gatan utanför synagogan och de flesta trodde att det skulle bli gudstjänst. Så blev det också. Gudstjänsten leddes av en kvinna och vi lärde oss att de fick ihop till fredagsgudstjänst någon gång i månaden.

Jag har många gånger sedan dess ställt mig frågan ”Måste det finnas en regelbunden gudstjänst på shabbat för att det skall kallas en judisk församling? Räcker det inte att judar samlas till föredrag, sportaktiviteter eller spelar bridge ihop? Jag är tveksam. Kan man kalla sig en fotbollsklubb utan att äga en fotboll och spela boll? Kan en segelförening verka utan att man seglar? Kan man kalla en lokal för restaurang om man inte serverar mat?

Jag är väl medveten om att de allra flesta av oss, mig själv inkluderat, betraktar den judiska gruppen i Sverige ”primärt som en del av det judiska folket” och enbart ett fåtal av oss betraktar oss som ”primärt en religiös grupp”. Men, det avser oss som individer - som församling är jag tveksam till överlevnad på sikt utan att de grundläggande religiösa påbuden institutionaliserats.

Vi måste finna former som gör att betydligt flera än idag ser det som del av sin identitet att deltaga i en gudstjänst någon gång då och då. Formerna för gudstjänster kan säkerligen variera och jag tror vi kan göra mycket för att attrahera besökare. Steg 1 i denna process är att samla de som vill be på Östra Larmgatan.