Tal i Domkyrkan: Auschwitz befrielse

George Braun talar i Domkyrkan

Min mamma som var född i Ungern samt min pappa som var född i Polen var lägerfångar i Auschwitz. Innan lägrets befriades den 27 januari 1945 hade de varit fångar också i andra läger, tvingats ut på s.k. dödsmarscherna och genomlidit annat omänskligt.

Vi har alla sätt journalfilmer från hurrande segerrusiga personer på gatorna i Oslo, Köpenhamn och runt om i Europa. Kriget var över. Nazismen var besegrad. En ideologi som byggde på hat och uppfattning att vissa mäniskor var förmer än andra och vissa så underlägsna att det inte skulle få finnas – det skulle utrotas i det som vi lärt känna som Förintelsen - denna ideologi var besegrad och lärdomara från Auschwitz, Bergen Belsen,Sobibor och andra läger hade gjorde att vi människor lärt oss vart hatets ideologi fört mänskligheten. Aldrig mer! Var lärdomen. Men lärde vi oss någonting? Eller var lärdomen tunn som fernissa?

1. Hur kapitaliserade vi på kunskapen att vi alla har ett ansvar att vårda människovärdet och motarbeta de krafter som predikar människors olika värde? 
2. Hur kapitaliserade vi på kunskapen att vi kompromisslöst måste vända oss emot de som förespråkar en herrefolksmentalitet i alla dess former? 
3. Hur har vi kapitaliserat på det världens nationer skrev under på i FN:s deklaration om de mäskliga rättigheterna. Jag citerar;

”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap. Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt.”

Mitt svar är nog tunn som fernissa. När vi ser vilka värderingar som idag vinner framgång politiskt i Sverige, i Europa i USA samt på annat håll kan man lätt bli synnerligen bekymrad.

När jag växte upp här i Göteborg tog jag spårvagnen en gång i veckan för att gå till religionsskolan som låg några 100 meter härifrån. Jag steg av spårvagn vid Centralen promenerade den korta sträckan och gick bara in i församlingens lokaler. Dörren var alltid öppen. När våra judiska barn och barnbarn skall till judiska skolan idag måste de passera vakter och grindar som skall skydda dem.

Man kan tycka att vi som homo sapiens - skapelsens krona eller evolutionens produkt - skulle ha lärt oss för mycket länge sedan att, Tankegods som byggs upp på uppfattningen att vissa människor är förmer än andra och att det finns grupper som inte skall tillerkännas samma rättigheter som andra - borde vara något som vi alla hade en allergisk reaktion mot.

Vad som händer igår kan vi inte göra så mycket åt idag. Men vi kan påverka morgondagen. Någon klok person har sagt att det räcker om de många goda människorna tiger still för att de betydligt färre onda skall segra. När vi inte individuellt reagerar när vi hör antisemitiska eller andra nedsättande och kränkande tillmäle mot personer som har en annan religion, hudfärg, kön eller sexuell läggning flyr vi vårt ansvar. Vi tar inte ställning mot ondskan.

Låt mig avsluta med att citera Auschwitzfången och nobelspristagaren Eli Wiesels ord; "Motsatsen till kärlek är inte hat – det är likgiltighet."