tisdag 28 februari 2017

Tack men inte adjö

Jag har under stora delar av mitt liv varit aktiv i vår församling. Föreståndare har jag varit i sammanlagt 16 år. Det är därför inte speciellt konstigt att jag valdes till ordförande 2009. Därefter har jag valts om några gånger men fr.o.m. den 7 februari är det inte längre jag som leder vår församling. Strax efter sommaren 2016 meddelade jag föreståndarna och fullmäktige att jag inte stod till förfogande när min mandatperiod löpte ut 2016.

Jag har alltid varit road av att representera, sitta i möten, hålla tal, utarbeta strategier och leda projekt. Under skolåren var jag aktiv i elevråd senare i studentkåren, representerade mitt regemente som värnpliktsombudsman, suttit i ledningsgruppen i de organisationer eller företag där jag varit anställd. Parallellt med en professionell karriär har jag ofta varit styrelsemedlem i någon förening inom vår församling, t ex som Hakoahs första sekreterare, i ungdomsföreningar som JUF och SJUF och sedan i fullmäktige under många år.

Jag har figurerat i många roller i vår församling och fått uppleva många minnesvärda händelser t ex:
  • Att övernatta i synagogan - för att skapa mediabevakning av situationen för Sovjets judar på 70-talet
  • Att ansvara för att månadsvis sända församlingsmedlemmar till dåvarande Sovjetunionen - för att hjälpa ”refusniks” dvs. judar som ansökte om utresevisum till Israel och som bestraffades för detta
  • Att pryda 1a sidan i GP och GT samt hela löpsedeln - när en församlingsmedlem blev hotad
  • Figurera i mängder av artiklar i pressen och ett stort antal radiointervjuer och TV inslag
  • Träffa många regeringsmedlemmar och riksdagsledamöter vid olika uppvaktningar
  • Ta initiativet till att vi nyligen genomförde en medlemsundersökning för att ta reda på vad våra medlemmar önskade av församlingen
  • Hålla tal i synagogan och församlingshuset, Domkyrkan, universitets aula, begravningsplatsen, rådhuset, Bastionsplatsen m fl. platser
  • Skriva ca 80 ledare i Det Senaste
  • Hålla föredrag inför ca 1 000 delegater på World Jewish Congress i Jerusalem tillsammans med de ledande israeliska politikerna
  • Tillsammans med kompisar skapa Noaks Ark, ett fullmäktige istället för församlingsstämma, bytt namn från Mosaiska Församlingen till Judiska Församlingen, tagit initiativet till och ansvarat för arbetet med att bygga dels ett minnesmonument över Förintelsens offer på vår gård samt ett monument bekostat av Göteborgs kommun på Bastionsplatsen. 

När jag tillträde som ordförande hade jag en ambition att:
  • Kunna medverka till att få balans i vår budget. Vi brukade spendera mycket mer än vad vi hade och tog av vårt kapital, nu är vi nästan i balans.
  • Effektivisera och strukturera om vår administration vilket nu innebär att det är snartsagt nya personer på alla positioner
  • Sänka medelåldern på församlingens ledning vilket innebär att det nya föreståndarkollegiet är betydligt yngre än vad som var fallet tidigare

Men det finns mycket som återstår för den nya ledningen att arbeta med bl. a:
  • Vi måste bli betydligt mer kostnadsmedvetna
  • Vi måste engagera fler duktiga oavlönade medlemmar i vårt arbete
  • Vi måste finna former för att bättre stimulera våra medlemmar att deltaga i den religiösa verksamheten
  • Vi måste, i betydligt större utsträckning än vad som nu är fallet, finansiera vår verksamhet med externa medel. 
  • Även framledes ha medlemsnyttan i fokus

Att åstadkomma något innebär nästan alltid att samarbeta med andra. Jag vill tacka personalen på församlingens kontor, som inte är många, men är en förutsättning för att vi medlemmar skall få den service som vi har rätt att kräva. Personalens roll är många gånger mycket svår då många medlemmar emellanåt anser sig vara deras chefer. Det är inte lätt att tillfredsställa en så mångfacetterat grupp.
 
Tack Roger Bodin, Peter Borenstein, Benjamin Gerber, Nathalie Gunnarsson, Daniel Jonas, Kristina Kockum, Roman Madorski, Leon Perlman, Tom Shulewitz, och Patrik Wendt

I rollen som ordförande samspelar man mycket med de andra som valts in i i föreståndarkollegiet. Jag vill tacka er alla för att ni valt att ta av er personliga tid, som kunde använts för samvaro med er familj, träffa kompisar, gå på bio eller gymmet etc. – men ni valde istället helt oegennyttigt avsätta tid åt att arbeta med Judiska Församlingens utveckling.
Tack Elinor Ben Menachem, Nava Bergman, Anders Carlberg, Jerry Creson,, Yael Feiler, Dan Fibert, Monica Hartwig-Ericson, Peter Kadar, Einar Kaplan, Gia Katz, Allan Ladow, Johnny Ladow, Raoul Luft, Josef Macznik, Ragnhild Meyer, Bertil Nejman, Josef Sendowski, Mikael Sommerfeld, Josef Zammel och Eli Zlotnik.

Jag vill också tacka alla er som jag samspelat med i fullmäktige samt alla de församlingsmedlemmar jag samarbetat med i olika sammanhang.

Slutligen vill jag önska Allan Stutzinskys och hans team lycka till i deras viktiga arbete; ochglädja/skrämma någon genom att meddela att jag inte brukar vara en passiv medlem i de organisationer jag är medlem i.

Lev väl och på återseende.